Skrev en
uppsats för länge sedan om olika definitioner av demokrati. Den vanligaste
definitionen av demokrati som jag stöter på dagligen är; om inte jag eller vi
får som vi vill då är det inte demokrati. Denna extrema tolkning av demokrati
köper media utan motfrågor nästan dagligen. Varför skall man bry sig om 40 av
20 000 Linnéstudenter i frågan om lägenhetsförsäljningar? Av de 40 så
kanske det bara är 10 som är kommunmedborgare?
Skall högljudd minoritet få bestämma över alla andra. Eller en avhoppad
politiker som plötsligt kommer på att man kan göra sig intressant genom att
strunta i ett parti som gett personen ifråga ett förtroende. Är det demokrati?
Och lika patetiskt blir det när en gammal f d ombudsman för VPK som ägnat sitt liv
i att piska partiprogrammet i folk plötsligt hyllar en fribrytare. Hur
behandlade Värmby och hans parti Virginia Bogatic som hade mage att rösta med alliansen när
några bibliotek skulle läggas ner? Eller hur har oliktänkande behandlats i den
socialistiska världen!?
Jag hör
också personer förakta demokratin. När någon säger att jag skiter i att rösta
därför att min röst inte betyder något? Underförstått. Jag vill ha mer vän en
röst så att min röst betyder något. På valdagen har Bo Frank lika många röster
som alla andra. Eller den som säger att alla politiker håller bara ihop och
tycker lika dant. Då är man kanske själv illa ute med vad man tycker. Demokrati
är ett missbrukat ord. Sverige är sannolikt det mest demokratiska landet i
världen. Och det pratas om brist på demokrati. Det mest jämställda landet där
det pratas om klyftor. Det mest flyktinggenerösa landet i världen och det
pratas hela dagarna om en omänsklig flyktingpolitik. Det pratas om
barnfattigdom i landet som ha de mest generösa bidragen i världen! Vem sätter
agendan för vad som är måttstock? Det gör de som bestämmer samtalsämnet. Och
vilka politiska värderingar har den som bestämmer samtalsämnet?
Det är inte
en slump vilka ämnen som avhandlas i media. Om rätt opinion, stor eller liten
sammanfaller med opinionsbildarnas, då blir det bingo. Detta märks tydligast i
USA där media polariserats. I Sverige försöker vi inbilla oss att allt är
objektivt. Det finns alltid en anledning till en rubrik, att några ståndpunkter
lyfts fram, att någon attackerar i stället för framför och hur människor
framställs. Jag känner mig nästan aldrig felciterad eller misshandlad av media.
Men jag vet varför vissa ämnen lyfts fram och alla vi som håller på med politik
känner om vi blir utfrågade av någon eller befinner oss i en politisk debatt
med vederbörande. Ibland kan t o m jag
känna det som är subtilt!
Bo Frank
Växjö
20130403