onsdag 3 april 2013

Vad är demokrati?


Skrev en uppsats för länge sedan om olika definitioner av demokrati. Den vanligaste definitionen av demokrati som jag stöter på dagligen är; om inte jag eller vi får som vi vill då är det inte demokrati. Denna extrema tolkning av demokrati köper media utan motfrågor nästan dagligen. Varför skall man bry sig om 40 av 20 000 Linnéstudenter i frågan om lägenhetsförsäljningar? Av de 40 så kanske det bara är 10 som är kommunmedborgare?  Skall högljudd minoritet få bestämma över alla andra. Eller en avhoppad politiker som plötsligt kommer på att man kan göra sig intressant genom att strunta i ett parti som gett personen ifråga ett förtroende. Är det demokrati? Och lika patetiskt blir det när en gammal f d ombudsman för VPK som ägnat sitt liv i att piska partiprogrammet i folk plötsligt hyllar en fribrytare. Hur behandlade Värmby och hans parti Virginia Bogatic  som hade mage att rösta med alliansen när några bibliotek skulle läggas ner? Eller hur har oliktänkande behandlats i den socialistiska världen!?

Jag hör också personer förakta demokratin. När någon säger att jag skiter i att rösta därför att min röst inte betyder något? Underförstått. Jag vill ha mer vän en röst så att min röst betyder något. På valdagen har Bo Frank lika många röster som alla andra. Eller den som säger att alla politiker håller bara ihop och tycker lika dant. Då är man kanske själv illa ute med vad man tycker. Demokrati är ett missbrukat ord. Sverige är sannolikt det mest demokratiska landet i världen. Och det pratas om brist på demokrati. Det mest jämställda landet där det pratas om klyftor. Det mest flyktinggenerösa landet i världen och det pratas hela dagarna om en omänsklig flyktingpolitik. Det pratas om barnfattigdom i landet som ha de mest generösa bidragen i världen! Vem sätter agendan för vad som är måttstock? Det gör de som bestämmer samtalsämnet. Och vilka politiska värderingar har den som bestämmer samtalsämnet?

Det är inte en slump vilka ämnen som avhandlas i media. Om rätt opinion, stor eller liten sammanfaller med opinionsbildarnas, då blir det bingo. Detta märks tydligast i USA där media polariserats. I Sverige försöker vi inbilla oss att allt är objektivt. Det finns alltid en anledning till en rubrik, att några ståndpunkter lyfts fram, att någon attackerar i stället för framför och hur människor framställs. Jag känner mig nästan aldrig felciterad eller misshandlad av media. Men jag vet varför vissa ämnen lyfts fram och alla vi som håller på med politik känner om vi blir utfrågade av någon eller befinner oss i en politisk debatt med vederbörande. Ibland kan t  o m jag känna det som är subtilt!


Bo Frank
Växjö 20130403