Åkte halv nio från hotellet. Till ett komplex med
föreläsningssalar från 1700-talet, alldeles vid Katedralen i gamla stan. Min
workshop. Naturens hämnd. Min presentation gick bra. 8 på en 10-gradig skala.
Det var en spontan presentation kring se maximala antalet pp-bilder som var
begränsat till fem bilder. Och det känns helt avslappnat att prata engelska för
en i huvudsak fransk publik. Det märkliga var att seminariet började exakt i
rätt tid. Alla talarna, inklusive de franska, höll sin tid. Det satt en student
med stora lappar, 2 min kval. En minut kvar. Och så en röd stoppskylt.
Fransmännen behövde dock se den röds skylten någon minut för att fatta att
tiden var ute.
Fick många frågor. Främst kring kommunalt självstyre, som
för fransmän låter som rena utopin. Fick förfrågningar om att komma och tala
till Nantes och Grenoble i höst. Och andra skulle höra av sig längre fram.
Visitkorten tog slut. Räknar med att mitt framträdande idag säkert kommer att
ge ett antal besök till Växjö. Svettades. Säkert närmre 40 grader i den gamla
föreläsningssalen. Ca 250 personer i salen. Fick spontanapplåd när jag påpekade
att det var fler kvinnor i salen än i panelen. Av oss sex talare var alla män,
medan det i auditoriet var en majoritet kvinnor.
Gick så på en föreläsning om global ekonomi. Fattade inte
mycket. Nationalekonomier kan tala om varför saker här hänt. Men inte hur man
kommer ur eländet.
Skolkade så en timme och fick runt i gamla stan. Så lunch i
en gigantisk trädgård tillhörande ett slitet slott mitt i stan. Jardins du
Pavillon Vendome. 1500 människor bordsplacerade vis små bord under läckra
parasoller under träden. Vita linnedukar, tre rätter och tre sorts vinn.
Lunchen tog tre timmar. Somnade till under efterföljande föreläsning. Bilen
tillbaka till hotellet. Tre kvarts promenad i hettan. Tillbaka och duschade.
Vår bil körde oss till en bar, De två kyparna, där den svenska ambassadören
bjöd oss som medverkade på konferensen med respektive på drinkar! Nog förta gången
i mitt liv som jag tackat nej till ett glas skumpa. Bara en kall stor, stark
kan släcka törsten.
Gick så iväg till kvällens cocktailmiddag. Denna gång i en
ny trädgård. Vid hotell Olivary på rue 2 Septembre. Hamnade vis samma bord som
två trevliga journalister från Bryssel. Maten var helt otrolig. Och när ostarna
kom fram så klarade jag bara ett fåtal. Intressant att höra två erfarna
journalister som berättade om allt och alla i Bryssel. Och få deras perspektiv
på vad som händer i Europa. Det visade sig senare att mannen i fråga, var
Bergmanfantast. Och vi satt länge och pratade om Fanny och Alexander. Som vi
båda höll som världens bästa film. Vi satt faktiskt och pratade så länge så att
mörkret blev nästan totalt i den vackra trädgården. Ljudet av diverse
gräshoppor, fontäner och sorl av trevliga människor från olika länder. Ett
jäkla handikapp att inte kunna franska. Det finns ett antal saker jag ångrar i
mitt liv. Som kan sägas offentligt. Jag borde ha bott ett par år i olika länder
så jag lärt mig ett par språk till flytande. Det hade gett möjligheter till ett
än mer berikande liv och fler olika jobbmöjligheter.
En av våra bilar tog oss tillbaka till hotellet strax innan
midnatt. Och det märktes att det är sommar och helg. Bara 10 mejl på hela dagen!
Varav bara två behövde besvaras!
Vi skriver nu söndagen den 7 juli. Har just gått en mil i
värmen. Packar ihop så småningom och tar bussen tillbaka till Nice. Har bokat
hotell nära stationen så vi kan göra dagliga utflykter med tåg. Hustrun knorrar
lite eftersom vi inte bor längs strandpromenaden….
Nu är det tagelskjortan på och tillbaka till livet utanför
denna drömvärld. Skönt att både gå i drömmen och att komma ur den. Hoppas jag
blir inbjuden att komma tillbaka nästa år….Och en jäkla tur att jag inte
tackade nej, som jag först gjorde. Innan jag fattade vilken konferens det
handlade om.
Aix 20130707
Bo Frank
