onsdag 22 januari 2014

En boning i sig själv

En boning i sig själv det måste man ha.

Sjöng en av mina husgdudar på 70-talet. Ola Magnell.

Då vågar man låta bli att ta sig själv på allvar. Har svårt för sådana rädda personer som tar sig själva på allvar. Jag är delvis en boning i mig själv. Trots hypokondri och tron på att denna dagen är den sista. Jag gillar att ha distans till nig själv. Fast Ola Magnell var ömtålig som en prinsessa på ej halv ärta. Min häst hat blivit sjuk, min mamma går på fenedrin och min pappa har låst in sig i en slåttermaskin. Han sjöng nåt liknande.

Och inga golv är riktigt plana där jag går och ingen bryr sig om mig hur jag i själva verket mår. Men om det finns en enda Gud så för han mig i hamn om jag går på grund.... Fritt från minnet!

Jag såg Ola Magnell några gånger. Hans ballader, texter och vånda är en del av mitt arv. Inte kanske det biologiska men det upplevda.


Bo Frank
Stockholm 20140122